Vågar jag verkligen skriva om det här, tänkte jag?  

 

2011-03-29

 

 
Det är många människor som hör av sig till Amalgam-skadefonden för att få råd och tips om vad de skall göra när de misstänker att de är sjuka av kvicksilvret från sina amalgamfyllningar. Så många att vi inte har haft resurser att kunna hjälpa alla.

 

 

Då och då händer det att jag skriver om någon som har varit drabbad och blivit friskare eller rent av helt frisk efter amalgamsanering. Men jag har aldrig berättat om någon som nyss har hört av sig till oss som börjat misstänka att sjukdomsproblemen kan bero på kvicksilvret i amalgam och om den personens kamp att återfå hälsan igen. Anledningen har varit att jag i förväg inte med garanti kan uttala mig om kvicksilvret är orsaken till hälsoproblemen.

 

 

Gång på gång blir jag  förvånad över vilka hälsoproblem som människor blir av med


Under alla år som jag har haft kontakt med människor som har varit amalgamskadade har jag gång på gång förvånats över alla konstiga och även mindre konstiga hälsoproblem som successivt försvinner efter amalgamsanering. Med tiden blir man mer och mer rutinerad och vågar i allt högre utsträckning tro att en del av de personer som ringer till oss faktiskt har goda chanser att bli friskare efter sanering.

 

 

Men ibland uteblir tillfrisknandet


Men det händer också att vi inte når framgång genom en amalgamsanering och måste erkänna att hälsoproblemen kan orsakas av andra faktorer. Samtidigt går det inte utesluta att kvicksilvret från amalgam kan ha varit en viktig grundorsak till att en person får olika hälsoproblem som blir mer permanenta och att det i dessa fall inte räcker med en amalgamsanering. Det kan t ex gälla autoimmuna sjukdomar där kvicksilvret kan ha varit den triggande och utlösande faktorn men där sjukdomen är kvar även efter saneringen.

 

 

Anita Brandelöve ringer Amalgamskadefonden


När Anita Brandelöve från Umeå hörde av sig till Amalgam-skadefonden för några veckor sedan och berättade om sina krämpor och behov av att få hjälp för att komma vidare började jag samtidigt fundera över om man fortlöpande kanske skulle kunna skriva om hennes kamp att få tillbaka sin hälsa.

Anita lider av en hel del hälso-problem som i vart fall delvis skulle kunna bero på hennes amal-gamfyllningar. När jag talade med Anita ställer hon sig positiv till min fråga om jag fortlöpande får skriva och berätta om hennes strävan att bli friskare genom en amalgamsanering.

 

 

Vågar jag skriva om Anita?

Jo, nog funderade jag både en och två gånger över hur smart det egentligen är att göra så här. Anita har elva amalgamfyllningar och inga pengar till sanering. Hon har visserligen en väldigt bra läkare just nu. Han tror på henne när hon berättar som sina krämpor. Men kommer hennes landsting betala hennes sanering? Och vad händer om hon inte blir ett dugg bättre efter en sanering?

 

 

Vågar jag verkligen skriva om det här?

 

 

Ingen prestigeförlust om Anita inte blir bättre


Jag tar naturligtvis en risk när jag från och med nu, efter Anitas tillåtelse, börjar skriva om hennes kamp och strävan framöver, men jag tror att det finns hyggliga chanser för Anita att återfå en hel del av sin tidigare hälsa efter en sanering. Om hon trots allt inte blir bättre efter en väl genomförd amalgamsanering kommer jag ändå inte drabbas av någon prestigeförlust.

 

I så fall måste vi ju erkänna att det kan finnas andra orsaker bakom hennes svåra hälsoproblem än just kvicksilvret från hennes amalgamfyllningar. Det är ju inget konstigt med det. Min uppgift är ju inte att bevisa att alla är svårt sjuka av sina amalgamfyllningar. Vi har ju redan tillräckligt bevis för att många människor blir friskare efter amalgamsanering.

 

 

Viktigt att ge Anita en chans


Det viktigaste är nu att Anita får en chans att få hälsan tillbaka genom en amalgamsanering, särskilt med tanke på att ingen läkare har prövat den möjligheten hittills. Hon har haft oförklarliga hälsoproblem under 30 år utan att sjukvården har kunnat hjälpa henne. Med hänsyn till hälsoriskerna med amalgam är det därför djupt olyckligt att ingen inom sjukvården ens har föreslagit en amalgamsanering under alla år.


Med tanke på Anitas symptom borde hon ha hyggliga chanser att successivt börja må bättre efter en amalgamsanering. Och det är Anitas resa mot en amalgamfri tillvaro som jag från och med det här brevet börjar skriva om.

 

Välkommen att läsa om och följa Anitas öde!

 

 

Nuläget för Anita


Jag har vid det här laget talat med Anita vid flera tillfällen. Därför vill jag först att du skall få en del fakta om hennes situation. En slags anamnes – utan alltför krångliga ord.

 

Anita som nu är 53 år fick ett antal amalgamfyllningar under senare tonåren. Vid 22 – 23 års ålder hade hon sammanlagt fått tio amalgamfyllningar och det var vid den tiden som hennes hälsoproblem började.

 

Anita fick redan vid 22 – 23 års ålder ledvärk som inte gav med sig. Hon sökte hjälp hos sjukvården men provsvaren var bra och indikerade ingen ledgångsreumatism. Ledvärken har dock fortsatt för Anita under 30 år i varierande grad. Med tiden har hon också drabbats av muskelvärk som kommer och går och som emellanåt blir så svår att den övergår i kramper. Hon dras också med vissa mag- tarmproblem och har fått diagnosen fibromyalgi. Anita får i princip alltid bihåleinflammation i samband med förkylningar.

 

Under senaste året har Anita drabbats av muntorrhet, vilket läkarna tror hänger samman med klimakteriebesvär. Anita har också fått vita beläggningar på tungan och svullna slemhinnor. Hon har dessutom haft blåsor i munnen och blödningar i munslemhinnan.

 

Anita har idag elva amalgamfyllningar varav tre är rotfyllningar. Hon fick sin sista rotfyllning för fem - sex år sedan.

 

 

Har misstänkt amalgamet


Under flera år har Anita haft en svag misstanke om att amalgamet skulle kunna vara en orsak till hennes problem, men hon har intalat sig själv att det istället kan vara brist på frisk luft och promena-der.

Att planera för en amalgamsanering har inte heller varit så enkelt eftersom Anita saknar pengar till detta. Anita är nämligen arbetslös och lever på existensminimum.

 

 

Flera läkare tror att Anita har psykiska problem


Flera av de läkare Anita har träffat anser att hälsobesvären egentligen beror på psykiska problem, något hon själv inte håller med om. Hennes omgivning uppfattar henne istället som en positiv och glad person. Anita har också tackat nej till all psykofarmaka. Trots alla hälsoproblem har hon bitit ihop och försökt hålla igång sina intressen som dans och sömnad. Anita är ensamstående och arbetslös med tre barn, varav en av dem bor kvar hemma.

 

 

Ny kreativ husläkare


För en tid sedan träffade Anita en ny husläkare som visar respekt för henne och tror att hennes problem faktiskt har fysiska orsaker. Läkaren är förvånad över flera av Anitas symtom. Han känner inte igen dem och vet än mindre vad han skall göra för att hjälpa henne.

 

När Anita tog upp med läkaren om att hon misstänker att flera av hennes problem kan bero på hennes amalgamfyllningar blev hon varken avfärdad eller nonchalant bemött av honom. Men han saknar helt kunskaper om hur han skall hjälpa henne på det här området. Han kände heller inte till att han som läkare för sin patients räkning kan ansöka hos landstinget om att få amalgamsaneringen utförd enligt högkostnadsskyddet.

 

- Nej, det där var helt nytt för honom, berättar Anita.

 

 

Beroende av ekonomisk hjälp för att klara amalgamsaneringen


Att få sin sanering bekostad av landstinget enligt högkostnads-skyddet är normalt så svårt att jag under senare tid har rekommen-derat patienter att försöka få fram ekonomiska medel på annat sätt. När jag upplyser Anita om detta berättar hon:

 

- Ja men det går ju inte! Jag lever ju enbart på existensminimum och måste få ekonomisk hjälp till min sanering om den skall bli av. Jag har ju inte ens råd att köpa kläder i vanliga affärer utan köper de kläder jag absolut måste ha hos Myrorna och sedan syr jag om dem så de passar mig. När jag inte har råd att köpa nya kläder har jag ju inte heller pengar till en sanering. Om jag inte får ekonomisk hjälp till min sanering tvingas jag behålla mina amalgamfyllningar och måste fortsätta leva med mina hälsoproblem.

 

 

Ansökan om sanering till Västerbottens läns landsting


Jag visade då Anita en länk på Amalgamskadefondens hemsida där hon kan läsa om Tandvårds-förordningen och de i vart fall teoretiska möjligheter hon har att få sin sanering betald via hennes landsting. Jag visar henne också att hon via vår hemsida kan skriva ut en ansökningsblankett till landstinget som har utformats av juristen Ingegerd Lundberg Krook.

 
- Den här ansökningsblanketten kan din läkare fylla i och sedan skicka till Västerbottens läns landsting. Därefter kommer landstinget att ta ställning till om du kan få din sanering betald via högkostnadsskyddet, förklarar jag.

 

Den 14 mars tog Anita med sig ansökningsblanketten till sin husläkare som fyllde i den och sedan bad han Anita sända den till Västerbottens läns landsting. Läkaren har fått information om att jag kommer att följa Anitas öde och fortlöpande skriva om det hon går igenom.

 

 

Tandläkare på Umeå Tandläkarhögskola:
"Amalgam är det bästa material vi har!"


När jag ringer Anita igen den 15 mars berättar hon att hon just hade besökt Tandläkarhögskolan i Umeå om sin muntorrhet. Där avrådde en kvinnlig tandläkare henne bestämt från att gå igenom en amalgamsanering.

 

- Varför skall du ta bort amalgamfyllningarna när det inte är något fel på dem? Guld kan man bli allergisk mot, men inte mot amalgam. Amalgam är det bästa material vi har. Det är starkast och håller bäst och kommer att kosta dig mycket att borra bort, förklarade tandläkaren på Tandläkarhögskolan, som ändå medgav att det var Anitas val hur hon ville göra.

 

 

Anita har mött andra som har tillfrisknat efter amalgamsanering

Anitas misstankar om att amalgamet kan vara en viktig orsak till hennes hälsoproblem har förstärkts i takt med att hon under senare år har träffat andra som har blivit bättre efter sanering.

 

- Jag får inte ihop logiken om att kvicksilver i amalgam skulle vara ofarligt, när kvicksilver i alla andra sammanhang annars är så giftigt, förklarar Anita.

 

 

Om jag blir bättre efter saneringen är det ju ett bevis för att amalgamet var en viktig orsak


På min fråga vad Anita i dagsläget vill säga till Amalgamskade-fondens givare svarar hon:

 

- Jag vet ju inte hur min hälsa blir efter en sanering, men om jag blir bättre så blir det ju ett bevis för mig själv att mina misstankar var rätt. Då kan jag ju också bevisa för läkarna att amalgamet var en viktig orsak. Om jag blir bättre efter saneringen vill jag också gå ut och upplysa alla jag möter som har liknande hälsoproblem att de borde sanera bort sitt amalgam.
 
- Hur har du mått under senaste veckan?

 

- I går vaknade jag med kraftig huvudvärk. Jag har också haft mycket muskelvärk under senaste veckan, men jag försöker låta bli att tänka på smärtorna. Jag lyssnar en hel del på musik för att kunna koncentrera mig på något annat än just smärtorna. Muskelvärken är annars betydligt mer plågsam än ledvärken för närvarande. Jag får laserbehandlingar mot smärtorna hos en sjukgymnast. Den är till viss hjälp för stunden. När jag samtalar med sjukgymnasten fattar han inte varför sjukvården inte kan finna vad som är orsaken till mina smärtor, berättar Anita.

 

- Hur mår du idag?

 

- Jag har bara sovit 4 – 5 timmar i natt eftersom jag har haft svår muskelvärk som har varit på gränsen till att övergå i kramper. Jag tog ett varmt bad mitt i natten och det lindrade lite, men jag hade ändå svårt att sova. Känner mig dock lite bättre nu på morgonen, avslutar Anita.

 

 

Ansökan är lämnad till Västerbottens läns landsting


Anitas ansökan om sanering enligt högkostnadsskyddet är nu inlämnad till bedömningsenheten i Västerbottens läns landsting. Jag har sökt Hans Flodin som är bedömningstandläkare där - dock utan att lyckas nå honom. Frågan jag vill ställa till honom är hur lång handläggningstiden är för den här typen av ansökningar.

Vi söker också nu efter en lämplig tandläkarpraktik i Umeå där Anitas sanering skulle kunna ske med betryggande skyddsåtgärder.

 

 

Hur kommer det att gå för Anita?

 
I nästa insamlingsbrev kan du läsa mer om hur det går för Anita.

 

 

Arbetet hos Socialdepartementet går framåt


Arbetet med våra frågor hos Socialdepartementet gå framåt. Vi har fortsatt anledning att se positivt på utvecklingen och kontakten med tjänstemännen är mycket bra. Mer än så kan jag inte berätta på den här fronten just nu.

 

 

Fortsätt stöd oss


Det känns som att vi är på väg mot ytterligare genombrott i Sverige och vi behöver ditt trogna stöd även den här månaden. Utan ditt engagemang hade vi aldrig kommit dit där vi är idag och med ditt fortsatta stöd har vi realistiska möjligheter att nå ytterligare framgångar under de närmaste månaderna.

 

Jag tror att vi har det gemensamt med dig att vi tillsammans aldrig någonsin tänker ge oss förrän de amalgamskadade får hjälp och upprättelse. Sätt in din gåva till Amalgamskadefondens Plusgiro

90 07 65 - 9. Vi behöver den så väl för att kunna komma vidare.

 

Stort tack på förhand!

 

 

För ett amalgamfritt Sverige
 
Thomas Karlsson
Generalsekreterare