Efter ytterligare bakslag mår Anita bättre igen

 

2011-08-31

 

 
Varje månad sedan i våras skriver jag om utvecklingen för Anita Brandelöve som vi misstänker har hälsoproblem som kan bero på hennes amalgamfyllningar. Så här ser hennes situation ut nu:

 

I slutet av juli började Anita må bättre och blev bjuden av en vän på en kort semesterresa till Stockholm. I samband med hemresan besökte Anita mig på Amalgamskadefondens kontor i Uppsala. Vi stämde av nuläget och gick igenom ett antal frågeställningar om hennes hälsa och hur vi ska fortsätta förbereda henne inför amalgamsaneringen.

 

 

Ytterligare ett företag går in och sponsrar Anita med kosttillskott som jag kunde överlämna till henne vid hennes besök. Det handlade om avancerad probiotika, lättupptaglig magnesium och ett brett spektrum av matsmältningsenzymer.

 

 

Nytt bakslag som följs av förbättring


Direkt efter att Anita kom hem till Umeå blossade infektionen som hon dragits med tidigare upp igen. Möjligen blev hennes semestertripp lite för mycket för henne i det skede hon befinner sig i nu. Efter någon veckas kamp mot infektionen blev hon tvungen att påbörja en ny antibiotikakur. Den här gången med dubbel dos. En behandling som hon fortfarande står på. Efter ett antal jobbiga behandlingsdagar börjar hon dock må allt bättre igen även om hon fortfarande dras med huvudvärk. Anita fortsätter nu med kosttillskotten och skall ta den avancerade probiotikan direkt efter antibiotikakuren. 

 

 

Börjar arbetsträna i mitten av augusti


Att Anita börjar må bättre igen är väldigt viktigt inte bara inför amalgamsaneringen utan även på grund av att Arbetsförmedlingen nu vill få igång Anita att arbetsträna. Redan den 15 augusti och sju veckor framåt skall Anita testjobba tre timmar per dag på ett företag. Successivt skall antalet arbetstimmar under den här tiden öka till sex timmar per dag, är det tänkt. Under tiden skall Arbetsförmedlingen följa upp hur Anita mår och stämma av vilka arbetsmoment som är jobbigt för henne och vilket typ av jobb som kan tänkas fungera.

 

- Hur känns det här, frågade jag?
 
- Det känns väldigt bra att få prova på att jobba, svarade Anita när jag ringde henne nyss. 

 

 

Förnedrande att inte klara av sina egna levnadskostnader


Anita är en riktig fighter. Hon har varit sjuk och utan jobb en längre tid. Hennes ekonomi är väldigt svag och hon får numera stöd av en vän för att kunna köpa mat. Anitas vilja att kunna komma igen och tjäna egna pengar går inte att ta miste på. Hon har mycket dålig erfarenhet av att få hjälp av socialen när pengarna inte räcker till.

 

- Där har jag ändå inte fått någon hjälp. De har gett mig kalla handen. Då svälter jag hellre än att gå dit igen, berättar Anita besviket.

 

För Anita är det förnedrande att både vara sjuk och inte ha inkomster som räcker till det mest livsnödvändiga. Jag kan därmed förstå varför Anita gör allt hon kan för att få ett jobb och kunna tjäna egna pengar igen. Det enda sammanhang som har hjälpt Anita när hon har varit i ekonomisk nöd under senare tid är några anonyma personer i en kyrka i närheten där hon bor. 

 

Frågan är dock om inte arbetsträningen kommer in lite väl tidigt i Anitas situation. Jag skulle helst se att hon hade fått vara sjukskriven under hennes saneringsperiod och en tid därefter tills hälsan förhoppningsvis börjar stabilisera sig lite mer. Men eftersom Anita själv vill arbetsträna och få igång den sociala delen som ett jobb kan ge, kan det möjligen vara bra för henne ändå. Frågan är dock hur Anita kommer att klara ett jobb när väl amalgamsaneringen (som kan vara påfrestande) kommer igång?

 

 

Nu väntar vi på landstingets beslut


Kompletteringarna till Anitas ansökan om sanering enligt högkostnadsskyddet är nu äntligen insända till bedömningsenheten på Västerbottens läns landsting och vi väntar spänt på deras svar. I nästa insamlingsbrev hoppas vi kunna meddela ett positivt svar.

Snart dags för Socialdepartementet att ge oss besked
Vi hoppas också på ett positivt besked från Socialdepartementet på vårt förslag om officiell information till allmänheten om hälsoriskerna med kvicksilver i amalgam. De har lovat oss besked efter sommaren.

 

 

Vi behöver ditt stöd inför höstens utmaningar


Det kan vara tålamodsprövande både för dig och för oss att driva kampen för de amalgamskadade. Men vad har vi för alternativ? Allt lägga ner alltsammans och glömma de amalgamskadade? Att låtsas om att inte problemen finns? Att låta Socialstyrelsen vinna kampen om att mörklägga problemen?

 

Även om det många gånger har varit tungt att driva kampen framåt för de amalgamskadade, så ser jag inget alternativ än att nöta på och driva kampen vidare. Att låta amalgamförsvararna vinna kampen skulle vara ett stort misslyckande. Ett misslyckande som jag vet att varken du eller jag skulle kunna leva med. Vi behöver därför ditt stöd den här månaden för att kunna driva kampen vidare. Vi står inför en spännande höst och behöver ekonomisk hjälp att genomföra de satsningar som vi står mitt i. Sätt därför in din gåva idag på Amalgamskadefondens Plusgiro 90 07 65 - 9. Vi behöver den så väl.


Tack på förhand!

 

För ett amalgamfritt Sverige
 
Thomas Karlsson
Generalsekreterare