Toxiska fakta om kvicksilver

Kvicksilver (Hg) är en icke essentiell toxisk tungmetall. Att den smälter vid -39°C och kokar vid 357°C visar att den avviker från andra metaller. Den förekommer i tre olika kemiska former, oladdat elementärt samt en- och tvåvärda Hg-joner. Dessa bildar både organiska och oorganiska Hg-föreningar med olika toxicitet och omsättning i kroppen. Hg stör cellfunktionerna genom att ospecifikt binda sig till sulfhydryl (SH)-grupper på proteiner i enzymer, cellmembran och andra cellstrukturer [3–7]. Hg agerar även som en prooxidant med ökad cellskadande oxidativ stress som följd [8–12].

Organiskt kvicksilver

Av olika organiska Hg-föreningar är det viktigast att känna till metyl-Hg som är extremt toxiskt och som vi främst får i oss via fisk högt upp i näringskedjan. Vi har fruktansvärda erfarenheter av metyl-Hgförgiftningar i Japan (Minimatakatastrofen). Metyl-Hg tas lätt upp i tarmkanalen (ca 90%) och fördelar sig jämnt i kroppen

efter att med lätthet ha passerat olika biologiska skyddsbarriärer som blodhjärnbarriären.

Hjärnan är mycket känslig för dess toxiska effekter. Hos gravida passerar metyl-Hg placentan och kan ge permanenta skador i fosterhjärnan [13].

Oorganiskt kvicksilver

Oorganiska Hg-föreningar tas upp till cirka 10% i tarmen och passerar knappast olika biologiska skyddsbarriärer. Njurarna utgör ett kritiskt organ. Hos genetiskt predisponerade människor och djur kan Hg förorsaka allvarliga autoimmuna reaktioner vid mycket låg exponering [14].

• Metallisk Hg-ånga är en form av oorganiskt Hg som har en annan omsättning och toxicitet i kroppen. Vi exponeras ständigt för färg och luktlös Hg-ånga från amalgamfyllningar. Inandad Hg-ånga tas upp i hög utsträckning, cirka 80% via lungorna och transporteras som lösta Hg-atomer med blodet ut i kroppen. Liksom organiskt metyl-Hg, så passerar det lätt genom blod-hjärnbarriären till hjärnan och genom placentan hos gravida. När ångan inom några minuter oxideras i blodet eller andra vävnader, blir det extremt toxiskt. Oxiderat Hg,  främst tvåvärda joner, skadar cellfunktionerna genom att binda sig till enzymer och andra cellkomponenter. Skadornas omfattning beror på dosen av Hg-ånga, tiden för exponering, vävnadsfördelning, cellernas försvar och genetisk känslighet. Ett skyddande ämne av särskilt intresse är selen [15–17]. I motsats till många andra toxiska ämnen är angreppen av Hg ospecifika och skadar många olika funktioner, vilket förklarar att exponering för Hg-ånga kan resultera i en rad olika symtom. Det centrala nervsystemet (CNS) med hjärnan, njurar och immunsystem bedöms utgöra kritiska organ efter exponering för Hg-ånga [1,14,17].

Av med dr Magnus Nylander

Hela referenslistan återfinns här.